Hotel Clawnifornia
På en mörk ödslig elektronisk motorväg med en enkel tanke i toppen
En varm känsla av lugn spred sig i kroppen
Längre fram i natten skymtade jag ljuset vid tunnelns slut
Mitt huvud har varit så fyllt av tankar och mycket av dem har jag skrivit ut
Jag känner att jag måste stanna upp för ett tag
Här har dom skrivit i forumboken
Jag har läst en massa om vissa tells men jag har nog förstått att allt inte kan vara varken enkelt eller sant
Sen startade tvivlen
Och vi förväntades tro på en version
Det hördes röster från andra sidor
Och jag trodde mig höra orden
Kliv in på Hotel Clawnifornia
Varje ord är sant
Varje bord är tömt
Massor av storys från Hotel Clawnifornia
I snart två år har jag funnits här
En del minnen har förvrängts
Några har bara förträngts
Det finns flera goda goda vänner där
Som alltid kommer hålla sajten kär
Hur dom vunnit runt filten
Hört rasslet från marker
En del spelar för att vinna
En del spelar för att inte försvinna
Så jag ringde upp Lappen
Och bad om en kall Hof – han sa
Det har inte funnits den känslan här sen
Vi fina killar bannades off
Ändå hör jag rösterna från igår kalla på mig vart jag än står
Väcks upp mitt i mina tankar
Och bara höra deras score
Kliv in på Hotel Clawnifornia
Varje ord är sant
Varje bord är tömt
Ännu en story från Hotel Clawnifornia
Ni trodde ni visste vem jag var
Precis som Scar
Det gjordes trick med speglar
Servades lögner med finess
Vi är alla medlemmar här under samma rätt
Om vi alla gör på samma sätt
Men i sina dunkla läger
Blandades vin med vinäger
En del utsattes för en oerhörd stress och kastades ut enligt oklara reglar
Bland det sista jag kommer minnas är hur det fumlades blint
Att återskapa det som en gång var ett bra geschwinnt
Logga in eller logga ut
Medlem blir du kvar tills livets slut
Du kan lämna om du vill
Men du kan aldrig suddas ut
Hur Världen ser på Sverige
Jag har haft en träningsledig vecka sen senast och då fick jag helt plötsligt, mellan gitarr och pokerspelandet, tid att se på TV. Nu satt jag iofs ofta med min älskade stratocaster i soffan framför burken, men anyway! Under loppet av bara ett par dygn så lyckades jag se dels min hjälte Tony Bourdain och dels min favvoresenär på Globetrekker, Megan McCormick, besöka allas vår älskade huvudstad.
Låt mig från början poängtera att deras uppfattningar gick ganska brett isär.
Megan dök upp i nordens Venedig mitt i sommaren och stötte på sol, värme, skärgård, öpnna och artiga människor mitt i city. Lägg till showen att det pågick den internationella varianten av djurgårdsfestivalen just då i huvudstaden där alla med rätt färg i själen fick visa upp sig från sin mest…hmmm…stolta sida.
Sommaren i city 1990 eller vad fan grisklubborna i något obskyrt band från nittiotalet ylade om, skit samma! Megan var under alla omständigheter jävligt impad av vår rena miljö och vår coola attityd. Det blev fan inte sämre av att hon avrundade sin visit med att hänga på m/s Vindhem på en räk- och ABBA kryssning där ett av världens bästa ABBA-coverband lirade plus att det såg ut som om att en av våra charmiga landsmän fick docka med moderskeppet.
Stor succé med andra ord!
Det var rent poetiskt vackra scener när hon dessutom satt framför Af Chapman med en picnickorg inköpt på ”marknaden”, hon gnällde lite på att det var dyrt med svenska delikatesser, men va fan om du är så bäng att du går och shoppar i Östermalmshallen så kostar det baby!
Nu över till Tony med sin No Reservations, han har bara en grundläggande princip här i världen, hata ABBA, vilket det tog han i runda slängar 12 sekunder att etablera i Stockholmshowen. Vad gör då ärthjärnorna till producenter? Jo, dom plockar blixtsnabbt med honom till Skansen där han får pröva på att blåsa glas med någon MTV-brutta. Hur i helvete tänkte dom där?
- Tjena Stoffe, det är jag på cooltv, vi tänkte att Tony ska få slajda upp på Skansen och pusta lite kosta/boda under sitt besök i Eken, diggar du tänket?
- Goddammit Coolito, du är ju värsta stekarn! Kan vi bara peta in Darin eller någon puma från Musictelevision så är vi fett safe här………….ratings hits the roof bro!
Jag vilar som vanligt mitt fodral här.
Motsvarigheten till när Megan satt och petade i sig en renklämma och fläderblomsaft framför slottet råkade bli att Tony fick stå en tisdagskväll på Medborgarplatsen och käka en tunnbrödsrulle plus extra räk med en liten Pucko. Det hade ju varit hyfsat festligt om det vore under samma förutsättningar, men nu råkade det vara så att när Megan fick besöka oss under peakseason under sommaren med 27 grader i skuggan, så fick stackars Tony spendera sin surt förvärvade cred på Medis i mitten på november!
Eller för att citera han själv, ” What the fuck is this? There is no people and no action anywhere. Thank god that the tunnbrodsrullee tasted excellent with the poo-koo”.
Jag vet det fan vilken lärdom jag försöker förmedla här, om det är att inte komma hit i november, inte besöka slöddermalm, att behöva älska Abba eller att skita på att kolla TV överhuvudtaget?
Eller bara älska huvudstaden som bara vi kan?