Johnny Wilde

Som en present från mig till er, tänker jag bjuda på en repris från förra sommaren. Under helgerna kommer jag att lägga ut min numera ganska omfattande bloggserie om Hjältar som sommarläsning. Enjoy!

Vi börjar med en av rockvärldens främsta gitarrister:

Mina vänner, möt Jimi Hendrix 1942- 1970!

Min avsikt här är inte att rabbla upp fakta eller listplaceringar som dom åstadkommit utan jag vill ge er mina reflektioner och mina känslor inför det arv de lämnat efter sig!

"Stringed upside down for a lefthanded genius" - Ford Fairlane.

Vid vissa tillfällen av mitt liv så önskar jag att jag varit yngre, vid vissa tillfällen har jag önskat att jag varit äldre! Jimi Hendrix fick aldrig chansen att önska sig äldre, han dog endast 27 år gammal på ett alltför förnedrande vis.

En normal människa måste möta sina dagliga demoner genom att gå till arbetet och ta i tu med sina dagliga bestyr, betala räkningar, hitta kärleken, behålla kärleken och vara sig själv trogen!

Jimi mötte sin överman dagligen i spegeln, så allt han presterade var inte värt ett jota! Att andra dödliga avgudade honom hade en underordnad betydelse.

Jag kan inte hantera en gitarr, om så mitt liv stod på spel skulle jag inte kunna spela "Smoke on the water" riffet, tyvärr så är jag helt musikaliskt inkompetent.

Han å andra sidan hanterade gitarren som en förlängning av sin egen kropp!

Jag började lyssna på Jimi när jag var i tonåren, det var ganska coolt att bryta av mot den ordinära hårdrocken med något udda, vilket Jimi var för oss då!

I och med filmen "Waynes World" så upptäckte många av mina polare den främste riffmästaren genom tiderna (Foxy Lady), då retirerade jag med min cd-skivor "Jimi plays Monterey" osv. för att inte verka allt för opportunistisk.

Döm till min förvåning när han 2-3 år senare var mer eller mindre bortglömd? Jag fortsatte bygga upp min samling av den främstes skivutgåvor och märkte att karlen knappt gjort några studioalbum, utan det mesta som släppts i hans namn var sentida live-releaser!

Med hans ringa studioinspelningar i ryggen insåg jag att jag saknade det enda som skulle givit mästaren hans sanna rättvisa, jag hade aldrig sett honom live!

Sorgligt nog måste mitt starkaste minne av Hendrix bli när jag och min polare Mendez var nere i södra Portugal sommaren 1997 och spelade golf, vi satt nere vid strandpromenaden och åt en god skaldjursmiddag, när en lokal trubadur satte vid muren som avgränsade stranden.

Jag satt och mumsade på min nygrillade bläckfisk när trubaduren plötsligt bytte tonart och känsloläge, ur sin gitarr och sin stämma kom "All along the watchtower", världens bästa cover genom tiderna!

Då i det ögonblicket förstod jag genialiteten hos den främste vänsterhänte gitarristen genom tiderna.