Hjältar - Pelles final save
Som liten grabb var jag, precis som många av mina jämnåriga lekkamrater, flitig fotbolls- och ishockeyspelare. Då jag var uppvuxen utomlands, vid varmare breddgrader där is inte var en naturlig del av omgivningen, så hade jag lite sämre förutsättningar för ishockey än för fotboll.
Då jag var ganska usel på att åka skridskor, men ändå ville vara med och spela, så blev det naturliga valet att jag fick ställa mig i mål!
När man är i slutet av sitt första levnadsdecennium så är det självklart att ha idoler och förebilder uppsatta på väggen i pojkrummet. Mina väggar prydes av affischer på ABBA och andra popstjärnor hämtade ur tidningen "Poster", den första idrottsstjärna som fick äran att tejpas upp på min vägg var min målvaktskollega och hjälte: Pelle Lindbergh 1959-1985
Min kompis pappa hade säsongsbiljetter till AIK Hockeys hemmamatcher genom sitt jobb och därför så blev det ett vanligt förekommande inslag för mig att få gå och se på ishockey i Johanneshovs isstadion.
Jag brydde mig inte så överdrivet mycket om vad utespelarna hette, utan all min fokus låg på målvakten, nu tror jag inte att en nioårig knatte känner till vad det här med karisma är till ordet, men dragningskraften till Pelle Lindberghs person var ändå där! Även om det kanske till stor det berodde på att han hade en ruskigt cool ansiktsmask!
Sejouren i den svarta tröjan blev bara ettårig och sedan tog han sig för det ingen europeisk målvakt lyckats med tidigare, att bli ordinarie målvakt i ett NHL-lag.
Det gick som bekant förbannat bra för Pelle i Philadelphia, det han kunde vinna som målvakt, det vann han och byggde på så sätt upp en legend för oss blivande stormålvakter!
På min sida av atlanten så blev det till att lusläsa DN's sportsidor efter NHL-resultat som i bästa fall bara var ett par dagar gamla, tabellerna redovisades max varannan vecka.
Men jag fortsatte att stå målvakt i min lokala klubb och drömma om att en dag gå i Pelles fotspår till proffsligan och också få en banderoll i Philadelphia Spectrum med texten "Pelle vi kärlek du".
Jag satt hemma hos en kompis i hans gillestuga när vi såg på tv-nyheternas huvudrubrik "Pelle Lindbergh död i bilolycka".
Jävla stenmur! Jävla Pucko! Hur fan kunde du bränna fram i 200 blås på fyllan?
Jag hade ingen lust längre! Allt intresse jag haft för ishockeyn var borta! Om den största av de största bara kunde försvinna så lätt, vad hade jag då, lilla Johan att komma med?
Jag har inte spelat ishockey sen den dagen och mitt allmänintresse för sporten som sådan inskränker sig till att kolla på finaler i OS och VM, jag tror jag bevistat två, kanske tre matcher live de senaste två decennierna.
Rubriken syftar till Pelles sista manager, som yttrade dom orden efter hans död, när hans inre organ donerades till tre behövande människor som överlevde just på grund av hans sista uppoffring för en annan lagmedlem!
En riktig hjälte ger sig osjälviskt för sina medmänniskor, Pelle gjorde det även efter sin död!
Var en hjälte du också! Anmäl dig till organdonationsregistret nu! En liten del av dig gör att en hel människa kan leva vidare!
