Johnny Wilde

För en gångs skull har vintern flytt snabbare än vanligt även om den gjorde ett sista tarvligt dödsryck genom att skicka ner ett par centimeter snö över landet för att försöka lura oss att almanackan har fel!

Det är omöjligt att inte förundras över hur innehållslös tillvaron kan kännas mellan slutet på oktober och början på april varje år? Nu är det visserligen slutet på mars, men tack vare ett gäng faktorer som fler lag och EM-slutspel så drar kung fotboll in i våra liv igen!

Älskade Allsvenska, äntligen möts vi igen min vän.

Det vackra så här precis dagarna innan avspark, är det är nu som vi alla mår som bäst tillsammans. Förväntningarna ligger i luften och oavsett om målbilden säger guld eller nytt kontrakt så är mitt lag just nu oslagbart och alla känslor enbart av positiv karaktär. Var i tabellen jag tror att de älskade hamnar är väl ganska uppenbart, i år går vi för att ta hem pokalen till huset Lennart byggde!

Jag vet likväl som du att allsvenskan är, efter internationella mått, en undermålig serie med lågt underhållningsvärde utfört i ett snigeltempo. Men det spelar liksom ingen roll för oss, jag skiter fullständigt lika mycket i den ungerska ligan som premier league, dom berör inte mig för fem öre. Lika illa är de som ränner runt och supportrar fler lag än sitt "riktiga" är fan inte mycket att hänga i julgran som människor! Akta er för dom tjejer, dessa herrar har kraftiga anlag för bigami, vänsterprassel och att tycka att grannens barn är lika vackra som era egna.

För mycket urvattning av kärlek gör att smaken fullständig försvinner och värdet reduceras till en glimt i en främlings ögon en sen fredagskväll nära stängningsdags!

Allt kommer, för mig, ner till passionen och en förbehållslös kärlekshistoria som de bästa manusförfattare aldrig kan återskapa (och de har sannerligen försökt) eller ens knappt kunna iklädas ord för den oinsatte.

Jag inser att jag inte är den lättaste människan att ha och göra med de sista 48 timmarna, precis som innan en fight så har jag redan börjat vanka av och an som ett lejon i bur och humöret går lite upp och ner lite mensaktigt.

För att hålla nervtrådarna i schack så blir det ett hyfsat hårt träningspass i kväll, för att imorgon följa upp det ett riktigt monsterpass med 12-15 km löpning och en timme i gymmet. Sen har jag lovat bort mina tjänster till en polare för att fixa lite i hans badrum, allt för att distrahera mig från dagen D.

Min uppladdning har redan börjat och kommer nu att stegras fram till söndagsmorgonen då jag möter upp mitt gäng kl. 9.00 för en sill och snaps brunch hemma hos Tysken med tillhörande sång och flagghissning för att senare dra ner till, ja just det Turpin pub!

Ett par snabba bira, sen är det bara att inta Mjällbyborgs bästa platser på östra övre och slå sig ner för att på börja en sju månader lång känslomässig bergochdalbana.

Gräset är klippt, bollen är rund, matchen varar i 90 minuter och vi tar en match i taget.............

Skitsnack men ändå, mitt svarta hjärta har väntat och längtat så länge.

Äntligen!

Hjältar - Elvis has left the building

Den sorgsna blå blicken var ändå alltid full av liv och kärlek. Det var genom hans liv och kärlek vi lärde känna honom men det är med sorg vi saknar honom.

Om nu Gud har en plan för oss alla så visade han på en hård oförsonlig sida hos sig själv när han kallade hem två av historiens mest idoliserad människor allt för tidigt, den ena var hans son Jesus den andra var Elvis Aron Presley 1935 - 1977.

Låt oss göra en sak klar från början, jag älskar Elvis, jag dyrkar marken han har gått på, varenda ton han sjungit! Allting jag skriver här är en oerhört subjektiv betraktelse, det här är för dig......Elvis min vän!

Som många andra unga grabbar började jag lyssna på Elvis redan som barn, men den Elvis jag hörde som nioårig pojke var dock inte det som skulle bli mitt livs stora musikaliska kärlek. Vad jag då hörde var en simpel rockabilly á la Jailhouse Rock och Blue suede shoes! Under den perioden konkurrerade min hjälte med sådan mediokra artister som Tommy Steele och Del Shannon, vilka jävla referens objekt va?

Efter en kraftigt värdelös filmkarriär så var Elvis musikkarriär så gott som stendöd, en timme innan han gjorde sin "Comeback special '68" i Las Vegas så gick han ut från studion via en sidodörr, rakt ut på strippen. Han stod i full scenutstyrsel på trottoaren och ingen la ens märke till honom! Så lågt hade han sjunkit på stjärnhimlen! Tiderna var dock på väg att ändras. Generellt sett delas Elvis fans upp i dem som gillade honom före 1968 och dom som gillade han efter 68, ja allting dividerades med den dagen då "Comeback special '68" spelades in enligt gängse Elvis terminologi! Min egen definition av när jag slutade gilla Elvis och istället började älska Elvis är enklare än så - "If I can dream"!

När en av de bästa sångarna genom tiderna vet att hela hans framtid som artist står på spel och måste ge allt i en tv-show iförd en bländande vit kostym, då gott folk skapas det magi som ingen, jag menar verkligen ingen, ens kan drömma om att återskapa! Han visste hur viktigt det framträdandet är för hans karriärs framtida existens, han visste att han hade en kanonlåt som passade honom som handsken, nu fanns det inget utrymme för några halvmesyrer, drygt två minuter in i låten så känner han själv att han satt den perfekt och sjunger resten av låten med tårar i sina ögon, fullständigt magnifikt!
 

Elvis valde att gå sina egna vägar tidigt i livet men ändå valde han att alltid högakta sina närmaste med lojalitet, respekt och generositet med både sin kärlek och sina mer materiella utsvävningar. Hans problem var inte att folket älskade honom så otroligt förbehållslöst, Elvis problem var att kände att han inte kunde ge tillräckligt mycket kärlek tillbaka. Det var detta som gjorde att hans självförstörelse ökade i samma takt som hans popularitet sköt i höjden.

"As a person, he was wonderful. He really was a great person. He was full of life. He had a great sense of humor. Very talented, of course, but very caring to his parents. There was a very endearing quality about Elvis."  - Priscilla Presley

Elvis skapade varken någon ny omdanande musik eller uppfann någon ny publik, det enda han gjorde var att sjunga från sitt hjärta för att han älskade att glädja andra människor.

Jag lyssnar inte så ofta på Elvis (och jag skulle aldrig se en film med honom av ren jävla princip), men ibland så kan jag gå in i en Elvis fas och bara lyssna på hans musik under ett par veckor och återupptäcka hans fantastiska musikkatalog.

"You have no idea how great he is, really you don't. You have no comprehension - it's absolutely impossible. I can't tell you why he's so great, but he is. He's sensational."
Phil Spector

Du var ingen stor skådis, du var visserligen en fantastiskt bra sångare och en underbar människa! Men ditt största arv till mänskligheten kommer ändå att vara att du byggde broar! Broar mellan raser, åldrar, kön, nationer, kontinenter och generationer. Allt detta gjorde du utan avsikt att göra just det, du ville ju bara sjunga, men du skapade en bättre värld för många andra. Just därför kommer jag och miljontals andra människor över hela världen alltid älska dig för det du gjorde och fortfarande gör!

Jag var för ung själv för att minnas den där augustidagen för exakt 30 års sedan, men många jag pratat med har alla ett klart minne av vad de gjorde just då och var de befann sig. Jag alltid varit anhängare av konspirationsteorier, såsom att Elvis faktiskt lever någonstans undangömd från världen i lugn och ro. Men nu är även jag beredd att släppa taget och omfamna verkligheten!

"Hade det funnits någon rättvisa i världen så hade Elvis levat och alla Elvis imitatörer varit döda!" - Johnny Carson

Farväl Elvis min vän, jag hoppas du har det bra där du är nu! Jag saknar dig innerligt och kommer alltid att göra det, träd tillåts aldrig växa till himlen och du fick aldrig chansen att växa dig så stor som din myt skulle komma att bli efter din död! Fan Gud, kunde du inte tagit hem Tommy Steele istället?

Jag skulle gärna komma på något intelligent och vackert att avrunda allt med, men lyckligtvis så var Elvis egna livsfilosofiska ord betydligt bättre än mina:

"You only pass through this life once; you don't come back for an encore."

Det är väl ingen smärre överdrift att påstå att världen har förändrats de senaste decennierna och när det förändras i det stora perspektivet så förändras även saker i mikroperspektivet.

Ta bara det här med fritidsintressen. Nu mer så ägnar jag all min lediga tid efter jobb och träning till att lira Guitar Hero, tidigare lirade jag även poker men nu är det bara GH som gäller!

Har du tid tre minuter?

Häng nu med mig på en promenad längs minnenas allé................

För alltför många månvarv sedan när jag knappt var ett par floppar hög och lika ung som ett par i fyror eller femmor så var top of the line hightech ett Atari 2600 och en betamax videobandspelare där man kunde kolla på Charles Bronson filmer av risig kvalitet.

Vi kids fick istället begagna oss av vår fantasi när det gällde att komma på nya sätt att fördriva fritiden tillsammans.

Jag har jävligt svårt att tro att dagens ungdom fortfarande leker sparka burken eller röda-vita rosen på eftermiddagarna, men det var det vi ägnade oss åt!

En annan höjdare då när sjuttiotalet precis blivit åttiotal var att byta filmisar med varandra, det var grymt att få ihop hela serier från en viss grupp eller popstjärna, hur exakt växelkurserna förbehöll sig minns jag inte riktigt, men märkligt nog så låg all kort med Kiss på väldigt långt ner på byteshierarkin och ABBA i toppen av näringskedjan, snacka om att jag kunde göra  klipp när jag ett par månader senare insåg att Kiss var nöten lite före alla andra!

Filmisarna fick dock bara spela andrafiolen på skolgården, för under den snöfria perioden så härskade allt som oftast kulspelet allena  på asfaltsplanen och i sandlådan.

De vanligaste spelformerna var grop, "ställa upp" och krocket. För att översätta det hela till pokerspråk så var grop typ STT med bara ett par spelare som gjorde upp och "ställa upp" var som en MTT där en spelare ställde upp en värdefull kula som de andra försökte pricka från ett fastställt avstånd beroende på kulans värde, medan krocket var som en HU-match där man valde spelkule-typ  och sedan försökte träffa motståndarens kula.

Eftersom jag alltid har varit grymt pricksäker när det kommer till att kasta projektiler med precision så var krocket min specialdisciplin, det gällde bara att hitta någon sucker som var villig att donera någon värdefull kula till mig ovetandes om att jag hade en kastarm jämvärdig Joe Montanas.

Kulornas värdestegring såg ungefär ut så här: längst ner hade vi fotsoldaterna i skepnad av de vanliga stenkulorna tätt följt av glaskulorna med något krimskrams inuti.

Lite coolare för oss småttingar var porslins kulor "porschar", och små dankar. Lika för alla kul typer var att ju större kulan var desto högre var dess värde på marknaden, kungen bland spelkulorna var ojämförligen Jumbomånen, denna skolgårdarnas Moby Dick!

Den skulle vara stor som en pingisboll och helt klar utan några missfärgningar inuti för att nå allas beundran, de helt transparenta var billigast och ju starkare färg desto mer ökade värdet, den heliga gralen var att finna en röd jumbomåne!

När väl en av de hett eftertraktade pjäserna dök upp på marknaden så var det garanterat säljarens marknad, det kunde ofta sluta med budgivning och öppen auktion för att köparen skulle få jumbomånen i sin besittning.

Det hände väl vid mer än ett tillfälle att någon spoling lämnade hemmet med hela sin kulsamling i en ryggsäck för att återvända med en enda jumbomåne i fickan, dock hysteriskt lycklig över att bära vetskapen om att han skulle bli kommande veckas kung på den asfaltskvadrat som utgjorde vår skolgård!

När jag sedan upptäckte att mormor hade ett par virkade borddukstyngder som innehöll varsin gigantisk genomskinlig glaskula så fick mormor snällt ta emot ett par nya egenhändigt tillverkade tyngder i utbyte mot dyrgriparna och jag fick i gengäld tidigt uppleva frukterna av marknadsekonomins fördelar.

Nåja, vad i helvete har då det här med poker att göra? Ingenting faktiskt, det enda som egentligen behövs vid pokerbordet är ju ett par dankar av stål!