Dankar av Stål
Det är väl ingen smärre överdrift att påstå att världen har förändrats de senaste decennierna och när det förändras i det stora perspektivet så förändras även saker i mikroperspektivet.
Ta bara det här med fritidsintressen. Nu mer så ägnar jag all min lediga tid efter jobb och träning till att lira Guitar Hero, tidigare lirade jag även poker men nu är det bara GH som gäller!
Har du tid tre minuter?
Häng nu med mig på en promenad längs minnenas allé................
För alltför många månvarv sedan när jag knappt var ett par floppar hög och lika ung som ett par i fyror eller femmor så var top of the line hightech ett Atari 2600 och en betamax videobandspelare där man kunde kolla på Charles Bronson filmer av risig kvalitet.
Vi kids fick istället begagna oss av vår fantasi när det gällde att komma på nya sätt att fördriva fritiden tillsammans.
Jag har jävligt svårt att tro att dagens ungdom fortfarande leker sparka burken eller röda-vita rosen på eftermiddagarna, men det var det vi ägnade oss åt!
En annan höjdare då när sjuttiotalet precis blivit åttiotal var att byta filmisar med varandra, det var grymt att få ihop hela serier från en viss grupp eller popstjärna, hur exakt växelkurserna förbehöll sig minns jag inte riktigt, men märkligt nog så låg all kort med Kiss på väldigt långt ner på byteshierarkin och ABBA i toppen av näringskedjan, snacka om att jag kunde göra klipp när jag ett par månader senare insåg att Kiss var nöten lite före alla andra!
Filmisarna fick dock bara spela andrafiolen på skolgården, för under den snöfria perioden så härskade allt som oftast kulspelet allena på asfaltsplanen och i sandlådan.
De vanligaste spelformerna var grop, "ställa upp" och krocket. För att översätta det hela till pokerspråk så var grop typ STT med bara ett par spelare som gjorde upp och "ställa upp" var som en MTT där en spelare ställde upp en värdefull kula som de andra försökte pricka från ett fastställt avstånd beroende på kulans värde, medan krocket var som en HU-match där man valde spelkule-typ och sedan försökte träffa motståndarens kula.
Eftersom jag alltid har varit grymt pricksäker när det kommer till att kasta projektiler med precision så var krocket min specialdisciplin, det gällde bara att hitta någon sucker som var villig att donera någon värdefull kula till mig ovetandes om att jag hade en kastarm jämvärdig Joe Montanas.
Kulornas värdestegring såg ungefär ut så här: längst ner hade vi fotsoldaterna i skepnad av de vanliga stenkulorna tätt följt av glaskulorna med något krimskrams inuti.
Lite coolare för oss småttingar var porslins kulor "porschar", och små dankar. Lika för alla kul typer var att ju större kulan var desto högre var dess värde på marknaden, kungen bland spelkulorna var ojämförligen Jumbomånen, denna skolgårdarnas Moby Dick!
Den skulle vara stor som en pingisboll och helt klar utan några missfärgningar inuti för att nå allas beundran, de helt transparenta var billigast och ju starkare färg desto mer ökade värdet, den heliga gralen var att finna en röd jumbomåne!
När väl en av de hett eftertraktade pjäserna dök upp på marknaden så var det garanterat säljarens marknad, det kunde ofta sluta med budgivning och öppen auktion för att köparen skulle få jumbomånen i sin besittning.
Det hände väl vid mer än ett tillfälle att någon spoling lämnade hemmet med hela sin kulsamling i en ryggsäck för att återvända med en enda jumbomåne i fickan, dock hysteriskt lycklig över att bära vetskapen om att han skulle bli kommande veckas kung på den asfaltskvadrat som utgjorde vår skolgård!
När jag sedan upptäckte att mormor hade ett par virkade borddukstyngder som innehöll varsin gigantisk genomskinlig glaskula så fick mormor snällt ta emot ett par nya egenhändigt tillverkade tyngder i utbyte mot dyrgriparna och jag fick i gengäld tidigt uppleva frukterna av marknadsekonomins fördelar.
Nåja, vad i helvete har då det här med poker att göra? Ingenting faktiskt, det enda som egentligen behövs vid pokerbordet är ju ett par dankar av stål!
