Johnny Wilde

Som vanligt är det inget som undgår mitt granskande öga och skarpa analytiska intellekt, den här gången har min uppmärksamhet riktats mot det finkulturella mediet televisionen.

Om vi backar videobandet cirka femton år i tiden så var det jävligt inne med datingprogram i de flesta kanaler, Tur i kärlek, Casanova och allt vad det hette. Konceptet var ungefär det samma oavsett titel, en tjej eller en kille går på date med ett par kandidater av motsatt kön, förutom när Ashberg ordnade en gayvariant med ett par härliga machoflator och några submissiva fjollor som skulle finna den stora kärleken inför ett par hundra tusen tittare, en baggis helt enkelt! Nu var ju inte kärleken mer än ett svepskäl för att dom i showen skulle få tillfälle att göka med varandra och sedan, om de var killar skryta om det på ett smart sätt och om de var tjejer mörka det på ett smart sätt. Absolut inget fel med det, min uppfattning har alltid varit att det knullas för lite i världen, nyknullade människor är lyckliga människor!

Några sådana här festligheter som kunde innebära något positivt för Svenne Banan stack givetvis i ögonen på ministeriet för glädjedöderi med dess obestridlige ledarinna Ingrid Segelström längst upp på barrikaderna, jo jag talar om S-kvinnorna igen. Ni som tror att Tiina och Irene i FI är rabiata har ingen aning om vad de här snörpfittorna försökt genomdriva innan resten av sossarna insåg att det här gänget borde ges några diskreta befordringar till mer undanskymda positioner i partiapparaten.

Skadan var redan skedd och dejtingprogrammen försvann från tablåerna och ersattes till husvagnsparkeringarnas bosättare stora glädje av realityshows, eller i dagligt tal kallade dokusåpor där det gökades runt hej vilt i mer eller mindre direktsändning. Ny moralpanik utbröt bland stödstrumporna och numera är det konceptet lika dött som Michael Jacksons karriär som barnvakt.

Men det var i svallvågorna av de här skandalösa showerna som något geni på någon kanal satt lätt överförfriskad tack vare ett generöst firmakort på Karlsson & co på Kungsgatan i Stockholm och observerade parningslekarna som föregick sig runt omkring honom (det måste ha varit en han). I likhet med professor Balthazar så fick han en bländande idé!

Fan, tänkte han, jag plockar ut tre vrålkåta singelmorsor från olika delar av landet och låter dom uppvaktas av ett par lirare med fullständig nollkoll på allt vad det här med brudar har för sig och klipper ihop det till en realityshow där alla annonsörer från schampo och sminkbranschen kommer slåss om att få tjacka blänkare!

Att det här också tidsmässigt sammanföll med att uttrycket MILF-hunting höll på att bli en vedertagen glosa i skolorna är säkert bara en slump.

Jag skulle kunna göra det här programmet till en betydligt billigare kostnad, ge mig en kameraman och ett Amexkort så ska jag nog krydda den här anrättningen lite, min erfarenhet säger mig att de ensamma damerna över 30 med kottar ser i princip varenda man de möter som den potentiella mannen i deras liv och agerar därefter. Den helgen i månaden som de har barnvakt och får gå ut med väninnorna på galej får under inga omständigheter misslyckas i raggningshänseende, det ska rullas i höet till varje pris, antagligen med den som först kommer inom skotthåll vid halvelva tiden.

Det där bondeprogrammet antar jag är exakt samma grej förutom att de kör traktor och är på landet istället, där det är betydligt lurigare att få göka runt så där lite i smyg. Jag gissar att det är så då det verkar vara jävligt många oskulder med där.

Vad blir nästa programidé som brejkar? Vågar man hoppas på att de skickar ner en kille och tjej på sisådär 20 bast till Mallis och ser vem som får ligga med flest, med bonus poäng för sängkammarbrottning med multipla partners?

Ett förslag till titel skulle kunna vara ”Kåt tjugotaggare söker”.