Johnny Wilde

Precis som många andra människor med den minsta gnutta fantasi och framåtsträvan så har jag en mental lista med saker som jag vill se eller uppleva innan jag mular. Listjäveln har faktiskt en hel del överstrykningar redan och min världsberömda blyghet förbjuder mig från att framhäva några av mina stoltaste ögonblick här, utan jag tänkte vänta med dem till ett annat tillfälle.

Det finns egentligen bara ett område där jag nästan helt saknar erfarenheter och det är dödandets ädla konst. Nu menar jag inte som en professionell hitman eller en ninja som tassar omkring i mörka prång och släcker folk till höger och vänster med en enorm repertoar av dödliga tekniker och coola gadgets, iofs skulle ett sniperrifle vara ballt att lattja med!
Nä, jag är mer inne på döda-för-att-äta linjen d v s det som i dagligt tal kallas jakt och fiske.
Vad det gäller fiskeriet så har jag plockat upp någon halv-stabil aborre på ett par hekto med kastspö och lite vanliga standardfiskar med hjälp av nät.

Jag är följdaktligen inte speciellt omsvärmad av fiskargroupies men det kan jag nog lära mig att leva med!
Däremot så stör det mig lite grann att jag aldrig kommit in i jägarkretsar. Jag har inga som helst dubier om att döda djur

för att sedan käka upp dom, au contraire, jag skulle känna mig extra manlig om jag fick skryta om att det är jag som fällt

middagsmaten!
Att få glida omkring med en bössa i högsta hugg och konstant vara beredd på att ett vildsvin med dåligt morgonhumör störtar fram från närmsta buske enbart för att få ett läckert krutröksdoftande hål mittemellan sina små grisögon och stupa precis framför mina combatboots för att sedan få ett spjut uppkört i röven och grillad över en eld i gläntan med resten av mina vapenbröder.
Nu har jag väl förstått att jakt i Sverige är mer av typen sätta sig på ett hopptorn mitt ute i bushen och vänta på att en

älg ska komma knallande i min väldigt specificerade eldgivningsradie.    
Skitspännande!
En annan grej som jag stör mig lite på är att det inte finns några farliga djur att fimpa här heller, javisst en björn eller

varg kan ju bjuda på lite motstånd om det inte vore för att jag bär omkring på knallkäpp med tillkräcklig kraft att förvandla

björnen till en uppstoppad nalle med en halvmiss.
Jag tror att min jakt måste innehålla en karaktär av fair fight för att jag ska ticka igång.
Det krävs antingen mildare vapen som ett spjut eller armborst som jag kan smyga mig upp på mitt byta med och sedan i den eviga tvekampen mellan man och natur stå segersäll och stolt.
Alternativet är farligare djur som inte skulle tveka att ta mig av daga om det fick chansen. Förslagsvis en tiger eller krokodil, det vore lite av en utmaning. Det finns visserligen bara ett par hundra tigrar kvar men likförbannat så lyckas dom tugga i sig ett par humanoider per år.
Krokodiler och alligatorer kryllar det av så dom har väl antagligen ett grymt bra battingaverage på människosläktet varje säsong. Jag menar hur många blir dödade av en älg eller en hjort varje decennium? Att Steve Irwin sen åkte dit på en töntig stingrocka får väl ses som ett ganska kraftigt faux-pas i krokodilkretsar!

Med närmare eftertanke så är det grövsta jag besegrat i envig antagligen en ekorre eller fiskmås med luftgevär när jag var tretton och jag käkade inte upp någon av dom. Äh fan, jag skiter i jägarkarriären, fortsätter att handla på Vivo och riktar

in mig på att bli helikopterpilot istället.