Johnny Wilde

I vanliga fall så brukar jag omfamna förändringar som någonting bra, ibland kan förändringar vara skit åt helvete!

Om någon av er läst mina bloggar på CW så måste begreppet Betongmannen vara ett ganska välkänt begrepp, han var min inspirationskälla till många bloggar och ännu bättre min vän.

Han var stundtals en karikatyr på sig själv men han hade alltid en stor integritet som få andra människor är förunnat.

I mina bloggar  kallade jag honom Betongmannen i verkligheten hette han Björn Eriksson och dog i en MC olycka i söndagseftermiddag.

Han blev 42 år gammal, vilket var exakt samma ålder som vår gemensamma hjälte Elvis uppnådde, jag sitter fortfarande i och undrar hur i helvete hur himlen är funtad när den där jävla guden plockar hem de bästa först?

Vi har rest över världen tillsammans och har och häpna aldrig någonsin blivit ovänner, tvärtom, vi har knutit våra vänskapsband  ännu bättre och djupare.

Genom ödets jävla bittra ironi så satt vi och filosoferade för ett par år sen om vilken låt vi skulle vilja spelades på vår respektive begravning, jag valde "Many rivers to cross" med Jimmy Cliff, Betongmannen krävde "If I close  my eyes forever"!

Ja vad fan kan jag säga min vän? Det som började i ett vanligt fyllesvammel har nu dessvärre nu blivit en faktiskt jävla skit verklighet! Jag fixar den åt dig.

Jag kommer aldrig få dig tillbaks, jag kommer aldrig få berätta hur mycket jag älskade dig som vän, jag kommer aldrig mer få berätta för dig hur många som saknar dig, du kommer aldrig få förstå hur många som du påverkade!

Din jävel! Jag saknar dig redan, din knaggliga engelska, din extrema brist på smoothness när det kommer till brudar, din närhet och vänskap!

Om en vuxen hårding som jag kan känna som gör just nu så har ingenting inom mig just nu.

Det sista jag sa till dig i lördags var "kör försiktigt", jag skänker mina tankar till din son Mikael som ringde mig i eftermiddags och till alla våra vänner som samlades hos  mig i kväll!

Ibland är fotboll så fruktansvärt oviktigt, jag vet inte och bryr mig inte om hur det slutade. Fan vi skulle ju dra till Saigon om 2 ½  vecka.........

Jag gråter nu och jag kommer gråta många gånger till när jag tänker på dig!

Nokdai, Little Bastard, TheMike, Katten, John och jag har dig i våra tankar, puss min vän!

Vi kommer genomföra resan vi planerade tillsammans och varje öl kommer inledas med  skålen "Till Betongmannen".

Ett av mina stora intressen i livet är att laga mat, inte bara komma hem och svänga ihop något! Nej, jag uppskattar alla de fina delarna av kokkonsten, framförallt det ur-Italienska köket där man arbetar med små resurser och egentligen de enklaste råvaror, men ändå skapar underbara smaker!

Jag och några av mina närmaste vänner har startat en ny tradition sen en tid tillbaka, vi brukar träffas varje lördag och inhandla lite vin och öl för att sedan gå och köpa några fin fina råvaror som vi sedan förädlar till den högsta av kokkonster.

Förra veckan så stod hamburgare på programmet. När vi snackar att göra hamburgare så innebär inte det för oss att gå ner till Vivo och köpa ett par färdigfrysta köttbitar och en påse smaklösa hamburgerbröd från Korvbrödsbagarn, vi gör allt från grunden. Bakar brödet och låter det jäsa tills det säger att det är klart. Samma sak med färsen, hade jag haft en kötttkvarn så hade jag garanterat malt mitt kött själv!

Hur man än vrider och vänder på det hela så är mat som du tillverkat själv mycket godare än halvfabrikat eller köpemat.

Konceptet för oss är vi gör allt gemensamt, handlar, lagar och umgås under tiden. Om ni föreställer er scenen i Maffiabröder när dom sitter på kåken och lagar tomatsås genom att skiva vitlöken med rakblad så får ni en ganska bra bild av hur det ser ut när vi skapar gastronomiska mästerverk!

Ett av våra mer stående inslag brukar vara pasta, så vi tyckte att det vore en skoj grej att utvidga vår horisont genom att skita i att köpa nudlarna för att istället tillverka vår egen tagliatelle.

Redan när vi tog beslutet att nästkommande lördag så ska vi kavla ut vår egen pasta så blev vi alla lite till mans exalterade, det kändes som vi skulle pressa oss förbi våra tidigare gränser lite grann!

Döm till min och ja mina polares glädje när vi ungefär på onsdagen fick vissa förtecken om att helgen skulle bli hetare än Jessica Alba, vår redan högt uppbyggda förväntan eskalerade till något som närmast kan jämföras med, ja vad vet jag?

När man är i bra form och i bra sällskap så brukar det mesta lösa sig, det är och kommer alltid vara min livsfilosofi!

Nu så här i OS-tider så blir det lätt dom udda, lite fjolligare sporterna som jag brukar kolla på, bland mina personliga favoriter så hittar vi simhopp. Jag sätter oftast allt i relation till mig själv och så även i det här fallet, under mina bästa stunder så brukar jag kunna greja att remma fram till poolkanten och slå en framåtvolt. Inte allt för sällan så slutar det med ett ryggplask, men då brukar jag hävda att det var avsiktligt för att mörka att jag egentligen gjorde kanonkulan!

Dom här killarna och tjejerna som ställer sig på händerna på tian för att sedan dra ett par spinns innan dom ytterst graciöst skär vattenytan som en japansk mitsukniv, det impar faktiskt ganska fett på mig!

Sen att alla är halv eller hel Karl-Astrid är ju en annan femma.

Helt plötsligt drog jag mig till minnes en simhoppare för en 20 år sedan som hette Greg Louganis, han var jävligt överlägsen i konsten att ramla ner i vattnet på mest komplicerat snygga sätt. Han var förutom det, en kraftigt salt grabb när det kom till att hantera bakslag.

Under ett av sina circus stunts så hoppade han så högt upp ifrån betongavsatsen att han efter sin först volt slog pallet i just nämnda betongavsats, efter en något bångstyrigt blodig nerfärd fick han lite omplåstring och bandagering.

Sen klättrade han upp och körde ett par dyk till för att kamma hem guldet, inget jävla gnäll om att bryta där inte!

Det kan vara något för alla dessa bortförklarande silversvenskar att tänka på nästa gång de tycker någon varit dum mot dom.

För övrigt så kröp det fram så småningom att Greg inte bara de facto var bög utan till på köpet också var hiv-positiv, tough luck! Men även en vinnartyp kan ju slinta med dasen ibland!

Pastan? Just det! Vi stod och kavlade den jävla degen i en halvtimme innan den blev platt och fin, sen var det bara att skära upp den i långa fina pappardelle och peta ner dem i ungefär fem minuter i kokande, saltat vatten.

Den blev underbart god!

Jag är övertygad om att alla av er någon gång funderat på vad ni skulle göra om ni gick och vann den där stora summan pengar på ett bräde, eller låt mig rätta mig själv här.

Vi snackar inte om att gå och vinna 5 mille här! Vi snackar livsförändrande storlek på stålarna, mega cash Joakim von Anka style eller det som jag så väldigt kärleksfullt brukar kalla Fuck-off money!

Att aldrig mer behöva fundera på elräkningens storlek om man säger så.

För att närmare specificera i vilket härande summorna jag pratar om rör sig i, så ligger vi på storleksordningen en vinst i WSOP Main Event, vilket brukar rör sig om $ 10 000 000 eller i svensk valuta 64 miljoner, ge eller ta en hundratusing.

När vi är uppe på sådana belopp så kan vi för enkelhetens skull räkna på att vi kan få en årlig avkastning på 10 %, dvs. 6,4 miljoner per år eller 530 000 i månaden eller 17 000 kronor per dag eller en lax per vaken timme och då har vi ännu inte pillat på kapitalet!

Sugen att då knalla och sätta fyrkantiga kakelbitar bredvid varandra, på en vägg du stått och putsat upp innan, en måndag morgon 07.00?

Det är möjligt att jag nu fullständigt sviker mångas idé om att det är genom arbete man förverkligar sig själv, men om jag är ekonomiskt oberoende så kan jag inte komma på en endaste sketen anledning till varför jag skulle jobba en kvarts sekund till av återstoden av mitt liv?

Nyckelordet här just liv, oavsett vad er andlige ledare på den där indiska yogakursen försökt smälla i er, så har vi bara ett försök och får inte komma tillbaka för ett da capo, oavsett om domaren dömt fel eller om motståndaren var vänsterhänt!

Skit samma! Nu har vi cash, dags att fundera på hur vi ska lyckas sätta sprätt på dom på roligaste vis?

Tyvärr är inte jag så speciellt materialistiskt lagd, så att gå och tjacka upp mig på ett par feta bilar känns inte så speciellt aktuellt. En liten inflikning här är att jag med största sannolikhet skulle vara så där lite diskret salongsberusad mest hela tiden och därför inte är särdeles lämpad att framför vare sig motordrivna fordon eller annat tungt maskineri!

Men av ren princip så skulle jag nog investera i en Ford Mustang V8 som skulle få pimpas lite av herr Shelby, givetvis så skulle det var ett öppet ekipage eftersom jag aldrig skulle drömma om att befinna mig i vårt kalla klimat under vinterhalvåret!

Mitt boende skulle jag uppgradera från mina nuvarande 70 kvm till en stabil femma på minst det dubbla kvadratmetersantalet så jag kan inreda en läckert game room med bar, pokerbord, ett par flipperspel och min jukebox på hedersplats.

När jag säger bar så snackar vi här om en fullutrustad sådan där jag lejer in en bartender till våra macho-kvällar och ja, givetvis så kommer jag även rekvirera en dealer till pokerspelet där alla special tillverkade marker bär mitt nylle med en krona på.

Ett litet kryp in i Toscana skulle nog tilltala min gastronomiska sida, rött vin direkt från gårdarna och handla sina charkuterier direkt hos Dario Cecchini, att sitta och dricka alkoholhaltig dryck i en vacker solnedgång är en magnifik upplevelse som endast kan överträffas av, hmmm ja det skulle vara att dricka champagne i soluppgång då?

Den skönaste effekten av ett massivt cash flow är jag aldrig skulle behöva säga nej till något jag vill göra, ska nog polare dra någonstans i världen så behöver de bara säga till så drar vi.

Det är just resandet som jag skulle lägga mest krut på efter ett rullande två veckor hemma två veckor borta schema, på så sätt så skulle jag kunna ha en bra kontakt med alla nära och kära, samtidigt som jag får min beskärda del av äventyr och nya exotiska destinationer, men om sanningen ska fram så brukar jag få lite hemlängtan om jag är borta i mer än tre veckor i stöten.

Mina polare och familj skulle för övrigt inte heller behöva bekymra sig alltför mycket över det ekonomiska, det vore inget spexigt om jag satt med ett skitlass med kulor och dom behövde fundera på om dom har råd med en plusmeny eller ej.

I det fallet så skulle jag utföra en direkt social skatteutjämning, samt låta dom hänga med på mina världsliga exkursioner efter ett roterande schema, förutom de tillfällena när jag tar på mig de stora spenderbyxorna och tar med allihop på lite rajtantajtan!

För att inte drabbas av dåligt samvete så skulle jag fortsätta skänka pengar till välgörenhet, om än i en kraftig utökad skala eftersom jag kan ge mer utan åthävor.

Det finns miljarder saker till som jag skulle göra, men jag är ingen planerande lirare utan kör på och ser var vägarna bär mig!

Vad kan egentligen gå fel?