Johnny Wilde

Det finns som bekant flera sätt att göra saker och ting på. Oftast brukar jag välja någon av de mer, låt oss säga, oortodoxa lösningarna. Det innebär inte alltid att dom är sämre utan bara betydligt roligare och mer utmanande, vad vanliga människor sysslar med skiter jag allt som oftast i ändå!

Jag har i princip hela mitt liv levt enligt rock’n roll lifstyle konceptet och jag ser absolut ingen anledning att börja ändra på det nu, tvärtom nu börjar jag äntligen bli varm i kläderna.

Det egentligen enda som har saknats för att få den korrekta mixen har dessvärre varit just grundfundamentet rock and roll. Att bara lyssna på distade gitarrsolon, gå på rockklubbar och ha läst The Dirt är inte tillräckligt enligt min filosofi utan man bör gå ett par steg längre, det är väl också ganska signifikativt för mig det där med att gå ett par steg längre än vad den ordinarie medborgaren skulle.

Efter nästan ett års nötande på Guitar Hero så dominerar jag fullständigt på de högre nivåerna och börjar känna en viss mättnadskänsla och motivationsbrist, följaktligen behöver jag en ny utmaning och då slog det mig som en tjuvsmäll! Jag ska bilda ett eget band.

Nu vet jag inte hur den gängse gången för bandbildande går till, men jag lanserade idén för min polare Phil på gymmet och hör och häpna, han hade samma natt drömt att vi just hade ett band som lirade på en pub, i Arboga av alla jävla ställen, mot den blygsamma ersättningen fri bira. Fint sa jag! Finfint sa Phil, jag vill bli sångare och få massor av ligg!

- Inga problem polarn, jag ska ändå spela sologitarren och få ännu mer kvalitetsgöka sa jag.

Inom ett par timmar hade vi raggat ihop Katten på kompgitarr, han ville egentligen spela förstagitarren och sjunga, men jag övertygade honom om att med hans obestridliga taktkänsla så skulle han var oumbärlig för oss på rhytmguitar (ett ballare ord för kompgitarr), sången brydde jag mig inte om att prata om eftersom han skulle få sjunga………när det var kör partier i låtarna.

Redan dag två började de interna stridigheterna när TheMike blev sur för att jag ville att han skulle spela bas. – Va fan, det är ju alltid den sämsta som får lira bas sa Mike!

Blixtsnabbt så plockade jag fram min mest diplomatiska sida och satte honom på percussion istället och han var glad som en speleman igen. Vad jag underlät mig berätta var att Nokdai hade blivit sur över att han skulle vara tvungen att gå och tjacka upp sig på ett helt trumset och då prompt ville ta över baspulandet istället, jag tror den korrekta schacktermen här skulle vara ”rockad”.

Under samma vecka så hann även den nyblivne basisten få sparken efter att ha föreslagit bandnamnet ”Nokdais orkester”, vilket fick mig att lacka ur fullständigt, kalla honom för  jävla pappskalle och föreslå att han istället döper sitt nya band för NokdaiZ, för att han fick just sparken ur MITT band. Tillsvidare har vi arbetsnamnet Powerslaves.

Någon jävla keyboard eller något annat trams uteslöt jag direkt över eventuella tillskott i instrumentarsenalen, doakör bestående av ett par brudar sköt jag också på framtiden. Eftersom jag kan min rockhistoria så vet jag att prassel med just körbrudar längst bak i turnébussen är det som får allt att gå åt helvete på nolltid när någon vekling i bandet kärar ner sig i en av dem som då redan har blivit stockad av resten av bandet.

Lösningen skulle kunna vara att slänga upp några grisklubbor med bra pipa på scenen som ingen ens på fyllan vill se naken, men det faller på att jag helst inte vill bli sedd med tjocka människor i allmänhet och på en scen i synnerhet.

Så här långt har ju allt gått peaches men, det finns alltid ett men och i det här specifika fallet är det att jag aldrig ens hållit i en elgitarr. Det var ju ett faktum som jag dessvärre måste ta hänsyn till och lösa på något vänster!

Sagt och gjort så smög jag iväg till en gitarrshop och köpte upp mig på en gura som såg tuff ut, samt en förstärkare med lite effekter inbyggda i sig. Sen var det bara att börja repa in ackord, riffs, licks, slides och andra coola grejer jag kan impa med. Nu är inte ackord nötandet speciellt prioriterat eftersom jag är sologitarrist, men det kan vara bra om jag ska limma på något fruntimmer med en ballad.

Vi har nu börjat speja på en turnébuss vi känner oss lite kåta på att köpa och Phil har styrt upp replokal där vi kan jamma inför våra två spelningar vi har så gott som spikade.

Det ni säkert undrar över är vad vi kommer att spela för musik? Fine, vi öppnar med Highway Star och avrundar med en förlängd skitig version av Hotel California.