Johnny Wilde

Som jag sagt tidigare så är jag en enkel man med enkla nöjen. Jag begär inte så mycket av livet, jag vill ju bara ha lite roligt!

Ett bra exempel är att åka iväg på semestern med några polare, hitta en pool, köpa upp sig på en bolljävel och allmänt lattja lite i vattnet. Har du kombinationen vatten och boll plus någon att kasta den till som är lika barnsligt jönsig som du själv, så har du en given succé för ett par veckor. Som en liten bonus så finns det oftast en bar som serverar valfri alkoholhaltig maltdryck på beställning.

Med mina ljusa hudtoner så är det inte speciellt taktiskt att ligga och pressa på en solstol oavsett hur hög solskyddsfaktor jag drar på mig, alltså tillbringar jag lejonparten av tiden i blötan. Uppenbarligen så går det där med att trivas i vattnet i arv då min brorsa lyckades med konststycket att kvarta in i poolen en eftermiddag efter en, låt oss säga jävligt hård natt.

Annars är det roligaste med vatten att just ta sig i vattnet på festligaste möjliga vis, en klassiker som vi  ofta körde med var bomben (även kallad kanonkulan), en given partystarter!

Vid vår pool så fanns det vid ena kortändan en 150 cm hög uppbyggnad som inrymde en bubbelpool, som ni säkert redan hajat så insåg jag den här avsatsens potential för rackartyg blixtsnabbt. Vi körde olika kombos därifrån, värt att omnämnas är våra favoriter: trippelbomben när alla hoppad samtidigt och bombmattan där vi hoppade i rask följd efter varandra.

Jag som trots min numera aktningsvärda ålder bibehållit en viss form av graciösitet vågade mig även på en Ulrika Knape light d v s en framåtvolt, den gick väl inte riktigt vägen alla gånger, men fan vattnet är inte så hårt som det ser ut efter ett par bira!

Saker som jag alltid funderat på bubblar gärna upp när jag har ännu mer fritid än normalt till exempel det här med icke-simkunnighet. Vem i helvete kan inte simma egentligen?

Nu menar jag inte någon fancy fjärilsimsteknik utan mera basic flyta framåt.

Att simma för mig består av två steg: till att börja med det viktigaste, att inte sjunka och hålla näbben ovan ytan. Det borde väl de flesta som inte har något kraftigt funktionshinder greja.

Fan David Lega hade varken armar eller ben men han simmade likförbannat fram som värsta barracudan i Paralympics för ett par år sedan. Det enda som krävs är att du fladdrar lite med armarna så, voila, du flyter och kommer därmed att överleva! Grattis!

När du väl ligger där och flyter så bör du komma fram till nästa punkt på simskolans dagordning, nämligen att skapa någon form av propulsion och hur svårt är det?

Att inte kunna röra sig framåt i vattnet är som att hitta någon som står rakt upp och ner på en gata utan att röra på sig med motiveringen att hon inte vet hur man ska göra för att ta sig framåt!

Släng ner valfri hund i valfri hundålder i sjön så kommer inte fan jycken sjunka som en sten, han kommer börja paddla med tassarna och tralala simma.

Det kanske bara det att en del typer är för omotiverade? Min padawan och jag satt och toksöp på en bar häromveckan och han hävdade att han var alltför trött och full för att gå en meter och ännu mindre dra vidare till ett annat pang.

Bara ett par minuter efter hans mycket bestämda statement så såg han en lokal fotograf närma sig med sitt husdjur, en 3 meter lång pytonorm hängandes över axlarna. Döm då till min förvåning när han inte bara studsar upp och börjar röra på sig nej, han går upp i Ben Johnson på steroider sprint direkt och den killen är utbildad djurvårdare!

Jag lattjade ett tag med slangen och skrämde lite andra svaghjärtade syltryggar för att sedan vaska av händerna eftersom jag hade tänkt käka ett grillspett lite senare, salmonellarisken vet ni!