Skidresor då och nu
Den här veckan har jag kollat lite alpina-vm på tv och konstaterat att allt som vanligt var roligare förr, det enda som piggade upp mig var att dom är i Val d'Isere och tävlar. Vilket slumpar sig så att jag faktiskt varit där och åkt skidor.
Då
Någon gång på mitten av åttiotalet så gjorde jag min första och enda alpresa med buss. Det lät ju som en ganska häftig grej på pappret för två gymnasister att åka igenom halva europa i en buss samtidigt som det är fullt party runt omkring oss!
Redan när vi hoppade på bussen i gryningen och packade in oss på våra platser insåg vi att det skulle bli en lång resa ner till Frankrike, två killar på över 190 cm skulle samsas på en halv kvadratmeter ungefär. Det var bara att se glad ut och knäppa upp den första medsmugglade starkölen ur farsans förråd.
I takt med att ölen slank ner och vi lärde känna de andra i bussen så blev det faktiskt ganska uthärdligt, till och med väldigt roligt. Riffet kände givetvis alla vid namn redan någonstans utanför Huskvarna, hur han bär sig åt har jag ingen aning om, men den mannen har alltid varit kung på att mingla! Med på bussen fanns även en flicka som hette Linda, hon skulle bli min första hustru nästan exakt 100 månader senare, men det var ingenting som någon av oss visste då.
Nu
Förra helgen var jag på firmans årliga skidresa upp till Sälens Högfjällshotell, i princip så har ingenting ändrats sen min första resa, förutom att vi unnar oss att åka det bästa som går att åka i bussväg numera. Jag hann med och jobba av en timme på kontoret innan bussen skulle rulla klockan 7 och lyckades även med vår plan att korpa bordet på under våningen för att kunna fördriva resan med ett parti poker samtidigt som vi avnjöt den svenska landsbygdens skönhet och alkoholens mjuka sötma.
Givetvis så gick pokern lika briljant som vanligt, jag hann plussa 3500 på vägen upp och som vanligt var det Snedbajsarn som sponsrade med merparten av den kakan. Innan ni frågar så är det lika bra att jag berättar ursprunget till varför att en mycket framgångsrik affärsjurist kallas Snedbajsarn bakom sin rygg av hela firman. Jag råkade ha oturen att gå in på toaletten efter honom vid ett tillfälle och han hade med all tydlighet genomfört nummer två, vilket det inte är något märkligt med förutom att hans bromsspår i toastolen var draget längst bak till vänster i stolen och hela vägen upp till ringen! Hur i helvete han lyckades vinkla upp sitt underrede och träffa på det sättet är för mig fortfarande en enigma?
Det här med att dela rum är helt frivilligt på våra trippar, en del tycker det är jordens hit att få dela rum och umgås en hel helg, men jag föredrar att vara för mig själv och försöka ordna tillfälligt nattumgänge istället. Det är av hävd en riktig köttmarknad bland personalen när tillfällen beredes och bättre lägen än så här uppstår inte. Alltså är vänsterprasslandet en fin etablerad firmatradition numera, ingenting sprids dock vidare, ty vi håller hårt på god advokatsed med tillhörande tystnadsplikt !
Då
Vi partajade hela natten och åkte slalom hela dagarna, hur vi orkade var helt fantastiskt! Istället för hotellrum så bodde vi en lägenhet i ett jättekomplex som kändes kallt och trist, ingen städning eller pension ingick heller och eftersom vi var ett par grisiga tonåringar som inte kunde laga mat så levde vi på mackor och lyan såg ut som skit efter vår första fest som vi inte orkade städa upp.
Nu
Eget rum som städas minitiöst varje dag och halvpension av toppklass. Jag har slutat åka slalom, utan ägnar mig åt antingen längdåkning eller köra snöskoter, det ger den bästa naturupplevelsen och bäst motion. Egentligen så är jag inte utledd på själva nedförsåkningen utan det är den där satans uppvägen jag stör mig på! Att stå eller sitta i en lift driver mig fullständigt vansinnig efter ett par vändor, ett fruktansvärt slöseri med tid om ni frågar mig.
Nu är det dags att hämta tvillingarna på dagis och ladda för kampen när lillflickan vill se Lets Dance och jag vill se På Spåret, jag räknar med att få kolla i gästrummet som vanligt!
Trevlig helg!
