Johnny Wilde

Det finns en del människor som jag stött på i de mest osannolika sammanhang och på de mest oväntade ställen genom åren.

Ni vet, en person som ni lär känna flyktig vid ett tillfälle och sedan springer in i vart fjärde år ungefär och på så vis följer deras liv lite från sidan under tiden er vänskap går från ytlig till etablerad.

Jag åt lunch med Erik för ett tag sedan, han är en mycket fascinerande komplex människa och räknas definitivt in i den tidigare nämnda kategorin! I början på nittiotalet så spelade jag i ett coverband som, tack vare goda kontakter, hårt arbete och en jävligt tajt trummis, med jämna mellanrum fick en del riktigt glassiga gig. Under hela vår studietid så var vi princip uppbokade varenda sommarkväll på olika semesterorter runt om i Sverige, vi kände oss nästan som riktiga rockstjärnor på turné i vår risiga Chevy van.

En vinter fick vi drömgiget, en vecka i St Anton, två spelningar per dag, flyg+hotell samt allt käk och dricka betalt. Jag skulle tro att det var 92/93 eftersom vi just lagt till "Fear of the dark" på repertoaren.

Vi började lira på afterski vid fyra och sedan ytterligare en gång på kvällen, det var fullt drag, allsång och fullpackat varje dag. Helt underbart!

Och där var han, Erik, alltid aspackad längst fram och den som rockade intensivast hela kvällen. Det fanns helt enkelt ingen mellanväxel på den pojken. Under varje spelning stod han alltid och vrålade med i texterna varvat med att skrika "RAMONES, spela Ramones, för helvete". Vi tyckte karln var hysteriskt festlig, men tyvärr kunde inte vår sångare några Ramoneslåtar och att lira Ramones utan sång är inte riktigt koscher för att uttrycka sig milt!

Erik var där som skibum och körde puckelpist på dagarna och festade på kvällarna, hur den killens kropp klarade av någon av delarna var en gåta, han kan inte vägt mer 50 kilo på en 180-185 cm. Han satte en helt ny standard när en människa ska beskrivas som mager!

Han var uppenbarligen inte rädd om den smala kroppen heller, förutom sina vansinnesfärder ner för de stupliknande puckelpisterna så hade han inga problem att stå upp för sig själv om det hettade till inne på vår nattklubb och det gjorde det ofta på det stället! Vid ett tillfälle satt han med oss i vår lilla avdelning nära scenen där vi fick sitta och supa med alla groupies mellan seten när en storvuxen bonddräng prompt skulle tala oss tillrätta angående vårt, i hans tycke, usla musikutbud. Det här hände i princip varje kväll och deras slutade sällan med att vi spelade deras dansbandsskit och oftare med att de hamnade i en snödriva. Även coverhoror som vi har rätt till musikalisk integritet!

Nu hann dock varken vakterna eller vi själva agera innan drängen låg raklång på backen efter ett snabbesök av John Blund, som en uppretad panter hade Erik inte bara rest sig ur soffan och ställt ner sin ständigt medförda Jägermeister på bordet, i samma rörelse som flaskan ställdes på bordet lyfte han högerbenet och roterade sedan runt sin in egen axel för att placera sin häl över drängens enorma haka med antagligen en lättare hjärnskakning som följd. Vi måste ha sett ut som fågelholkar när han efter sin perfekt exekutionerade snurrspark åter satte sig ner i soffan och återgick till jägern. "Hur i....vad i helvete var det där?" var det enda som någon lyckades få fram.

"Box francaise ssschhhavate" rapade han ur sig med sin berusade stämma! Är man så klen som jag så måste man kunna hävda sig ibland, har tränat det sen barnsben. Dock utan alla inslag österländsk filosofi om inre frid och disciplin tänkte jag!

Med förnyad respekt och lite diskret rädsla för honom så beslöt vi oss för att försöka få till en Ramones-låt nästa kväll som dessutom var vår sista. Han sken upp som en sol och frågade om han inte kunde få vara med oss på scen och sjunga. Sure thing baby!

Som de hyggliga killar vi var så väntade vi in läget när trycket hade nått kokpunkten och publiken var full extas innan vi plockade upp Erik på scen. Det var elektriskt när han klev upp till oss, "räkna in oss" ropade jag till honom!

2, 3....2,3,4 vi distade upp maximalt och drog igång "What a wonderful world" och Erik sjöng, dansade och älskade varje hundradels sekund och publiken eldades upp mer än vad jag trodde var möjligt klockan halvsex på kvällen. När låten egentligen var slut så vände sig Erik till oss och skrek att vi skulle fortsätta spela, vi var med på noterna fullständigt och körde solo på solo och bara lät det ringa samtidigt som han sprätte omkring och lirade luftgitarr.

Precis när vi nådde crescendot så gav Erik mig ett lömskt leende och sprang som en gasell över scenen och stagedivade ut bland folkmassorna, när han flöt iväg över deras huvuden gav han mig tummen upp och jag har aldrig tidigare sett en sådan genuin lycka stråla från någons ansikte.

Vi såg aldrig honom mer den kvällen och här skulle den här historien kunnat sluta, men ett par år senare så var jag i Uppsala för en workshop och där var han, Erik! Nykter och lugn som en filbunke, studerandes till lärare, den såg verkligen inte komma, well played sir.

Nu jobbar visserligen han inte alls som det och är numera helnykterist sedan ett par år. Usel pokerspelare, men en sjutusan till pokerbloggare under sitt Alterego som jag har lovat att inte avslöja! Sensmoralen är väl att sometimes there are more than meets the eye bland människor vi möter och även era barns lärare kanske har stegedivat på en sylta i alperna.

Efter att ha konstaterat att helgen var lysande på alla sätt och vis förutom att jag var pokerklubbens pinata  på fredagskvällen, så trodde jag stå beredd för ytterligare en arbetsvecka där jag skulle vakna varje morgon och sedan pissa förträfflighet varje dag.

Det antagandet kom ju redan på skam 08.00 i morse när jag hade ett fyra timmars möte med ett par mycket krävande klienter, de vill dra allt i långbänk gång på gång! Det här stör inte mig så överdrivet mycket eftersom jag tjänar löjligt mycket på just det här företaget, men att sitta och upprepa och förtydliga hela tiden understimulerar mig något oerhört eftersom jag har full koll och de borde veta om det numera. Allt som oftast tenderar de här mötena att likna mina dejter, jag sitter och lyssnar med ett halvt öra och nickar för att med jämna mellanrum inflika lite smarta uppföljningsrepliker. Vad motparten inte vet om är att mina tankar oftast har vandrat iväg åt antingen på kända kvinnor jag vill ha sex med eller olika pokerhänder jag spelat de senaste dagarna.

Efter mötet kände jag mig lite utbränd och informerade därför klienterna om att jag var tvungen att dryfta ärendet med en kollega på annan firma, underförstått att de skulle få ytterligare en fakturering. Dom är inte dom som knusslar så det hade inga invändningar så länge slutresultatet uppnås.

Med ljusets hastighet så hade jag rekryterat Riffet och bjudit honom på affärslunch.  Under måltiden kände vi båda att det var dags att kliva ur våra yrkesroller för en stund och ägna oss åt lite sensitivitetsträning för att komma i kontakt med våra kvinnliga sidor genom att öppna oss för varandra och dela med oss av våra tankar och erfarenheter.

Jag delade med mig av att jag den senaste tiden haft drömmar av sexuell karaktär om Sanna Kallur, efter att ha sett henne nyblonderad och uppklädd i aftonklänning på idrottsgalan häromveckan. Riffet var mycket förstående och instämde till fullo att den tösen vore en riktig dynamo mellan lakanen, han kände sig antagligen nu väldigt trygg i sin mjuka manlighet och berättade att han på samma gala hade noterat den svenska mezzosopranen Malena Ernmans sexuella dragningskraft på honom.  Han förtydligade sig genom att nämna det att poängen med att ha samlag med en operasångerska kan ge det kvinnliga orgasmskriket helt nya dimensioner.

Jag kunde inte göra annat än att åter kapitulera för min kamrats briljans i konsten att upptäcka nya vinklar på allt!

Upplivade av en fantastisk lunch och vår uppfriskande malebonding-ritual beslöt vi oss för att göra ytterligare en typisk tjejgrej genom att knalla ner till NK och köpa oss var sin ny kostym. Det finns få saker som piggar upp dagen lika mycket som att förnya gråställsgarderoben.

 Väl tillbaka på kontoret så är det business as usual men på insidan så vet jag att jag idag slagit ett enormt slag för jämlikheten!

Sedan ungefär ganska exakt urminnes tider har kvinnor gillat att ranka män och män uppskattat att poängsätta kvinnor för deras utseendes skull och jag är inte det minsta annorlunda därvidlag. Men med den pyttelilla skillnaden att jag och min compadre Riffet över dagens lunch beslöt oss för utnyttja våra gemensamma 360 högskolepoäng för att bestämma vad respektive siffra i den allmänt vedertagna tiogradiga skalan de facto betyder utseendemässigt, samt ge exempel på goda representanter för varje siffra.

Jag tänkte börja längst ner i näringskedjan och sedan arbeta mig upp till himmelshöga topparna eftersom jag har lärt mig att alltid skicka hem publiken glad efter en föreställning istället för med spykänslor. Släng in lite underhållande skåpmat i öppningen och avrunda med superhitten!

1 poängare: Vederstygglig – Det finns inte speciellt många i den här kategorin då det här är en ytterlighet som är så motbjudande att de oftast undviker att lämna hemmets mörka vrår. Det finns dock undantag som dessutom utan någon som helst skam medverkar i TV. Den bästa representanten för bottenskrapet är Farmen-Qristina, makalöst vanskapt varelse!

2 poängare: Anskrämlig – Duger gott att skrämma barn med men har oftast valt att vara ”naturlig” istället för att rycka upp sig och göra något åt det, för att på så sätt avancera i vårt ytliga samhälle. Utmärkt representant för tvåorna är allas vår Claire Wikholm.

3 poängare: Ful - Här finns många anskrämliga som åtminstone brytt sig om att borsta håret och kollat sig i spegeln vid något tillfälle varje sekel. Grundförutsättningarna kan dock spela in, nedärvd sjuklig acne och bristande kost i unga år kan medföra oreparabel skada genom hela livet i den här kategorin. Praktexemplaret i den här kategorin får anses vara Mona Sahlin.

4 poängare: Oattraktiv – Här börjar vi närma oss mittfårans enkelhet, de här har alla förutsättningar att bli uppskattade, men ignorerar motion, kost, personlighet, mode, hårvård etc. Men är för slöa och karaktärslösa för att bry sig. Tyvärr hamnar väldigt många kolbitar här, de skulle kunna pressas till diamanter istället. Ett lysande exempel här är Anna Book, skala bort 50-60 kilo från henne så skulle hon faktiskt vara en 6:a.

5 poängare: Alldaglig – Motiveringen är överflödig, alldaglig säger allt! Exempel finns överallt med du ser dom aldrig.

6 poängare: Attraktiv – Här finns en väldigt stor del av vår svenska befolkning, då vi är ganska så läckra överlag. Generellt sett så är det här fyror och femmor som ansträngt sig lite och ignorerat det faktum att de är lindrigt attraktiva och gjort det bästa av sin situation. Se bara på Carina Berg som dessutom har charmen som krydda. Annars så kan de som har något speciellt yttre, så kallade fulsnygga, placeras in här.

7 poängare: Snygg – För att hamna här så krävs att du är vältränad och allmänt mån om dina yttre och inre företräden. En del av dem i de högsta skikten kan hamna här om de slummar till sig och bara litar på grundmaterialet, vilket alltid är en dödssynd, vi eftersträvar förädling. En personlig favorit med både stil och finess är Åsa Vilbäck.

8 poängare: Vacker – Här börjar leden tunnas ut ty här krävs medfödd genetisk estetik. Vanligtvis krävs både kropp och ansikte i toppklass för att få en position i den här gruppen.

Här hamnar många i nöjesindustrin som har utseendet som sitt levebröd däribland Tyra Banks.

9 poängare: Skönhet - Nu snackar jag om grädden på gräddtårtan. Nu måste allt stämma benstruktur, hård träning, fåfänga är en dygd och inget får lämnas åt slumpen när perfektion eftersträvas. Är personligheten eller huvudet klent begåvat så är det adios ner bland åttorna igen! En av guds finare välsignelser las på Beyoncé.

10 poängaren: Mästerverk – Den perfekta tian, ombesjungen, och därmed ouppnåelig för 99,95 %. Finns ett fåtal på vår planet, det närmaste jag kan komma på är Jessica Alba.

Det finns absolut ett stort svängrum för personliga preferenser i ovanstående, men om man bortser från rent kemiska reaktioner i hjärna och mage så är skalan relativt korrekt.

Använd den gärna som standard nästa gång ni sitter där med valfri alkoholhaltig dryck och sällskap för skönhetsbedömning, den borde underlätta lite grann på sikt.