Johnny Wilde

Jag anser mig inte vara en speciellt nostalgisk person. Visst är det skoj att ta en promenad längs minnenas alle då och då och blanda kontemplationer med skratt åt alla jävla dumheter som jag lyckats slash misslyckats med i nyligen förfluten tid och many moons ago. Men generellt sett så tycker jag att det förflutna ska lämnas där det hör hemma - i garderoben med alla andra skelett och t-shirts!
Och just det där med t-shirts har en särskild plats i mitt hjärta. När jag tänker efter lite grann (lägger huvudet lite på

sned till höger och kikar under lugg upp till vänster) så är jag helt övertygad om att just t-shirts är det specifika

klädesplagg som jag (och du också med största sannolikhet) har ägt flest antal av i mitt liv. Visst kan det vägas mot antal

underkläder men i mitt fall så är t-shirts mer än ett plagg som ska värma kroppen. Det är ett statement, det är en livstil,

dom speglar trender och det är min samlingsmani!

Varje vår och höst så brukar jag gå igenom kollektionen och försöka sålla ut vilka som fortfarande håller måttet och vilka

som är uttjänta i fråga om form, färg eller tryck. De som inte klarar cutten åker blixtsnabbt ner i källaren och får hoppas

på att bli återupptäckta vid någon mossig revival eller annan världsomspännade revolution.

Generellt sett så är mina tröjor indelade i ett antal olika kategorier och subkategorier. De tristaste är enfärgade designer

t-shirts med sub-avdelningen enfärgade med vissa mönsterinslag, sen har vi Budskap/humor som t ex min gamla favvo: en svart med stor vit text där det står The Man högst upp med en pil pekandes uppåt och det står The Legend under med en pil pekandes neråt! Ni förstår att trycket är på framsidan va? Att jag äger en blå tröja med trycket "Ikväll får 107 svenskar gonorré" har ni säkert redan räknat ut.
En sub till den kategorin är Reklam - där brukar jag med stor glädje bära mina gamla bensinmacksloggor typ BP och Gulf.
Andra sköningar här är "Frukt är godis" och "Trafikmagasinet". Här är det essentiellt med en viss portion självdistans annars blir det aldrig någon positiv feedback vare sig från flickor eller vänner, utan istället får du finna dig att snacka

papayasalladsrecept med miljöpartikärringar och förgasare till en Honda Accord-84 med medelålders män som antagligen heter Börje.

Men äpplet av mitt öga som jänkarna säger är ändå min enorma garderob av band t-shirts. Till övervägande del svarta men det finns gyllene undantag även här.
När du skaffar en bandtröja så kan du göra det på två sätt 1. köpa den på en konsert (coolast) eller 2. köpa den i en vanlig affär eller på semester (billigast). Turnétröjorna är vassast om det är märkta med spelplatserna och helst även datum på ryggen. Att det bara står "World tour 94" känns inte lika hippt om man säger så!

Tröjor med albumomslag är näst högst i rang för då kan jag göra ett statement med att visa vilken platta jag håller högst av den gruppen, för ja det är nästan alltid en grupp. Hur jävla ballt är det med en Enrique-tröja?
Jag har några Springsteen som jag sällan bär för att dom är ganska trista och ett par Hendrix men då kommer det ofta fram helt fel typer och ska snacka på fyllan. Det sämsta med turnétröjorna är att dom blir inte coola först efter ett decennium eller så, det ger inga originalitetspoäng på att gå omkring på stan med en Maiden tröja veckan efter en spelning eftersom du vet att ungefär 25000 till har samma tröja hemma. Här uppstår då ett litet dilemma då du i princip måste vänta tills tröjan är urvuxen eller söndermöglad innan den är ball nog att bäras offentligt och att se ut som en lodis är inte lika läckert som bajen-anhängarna vill göra gällande.

Fan det är synd att jag vuxit ur mina Mötley crue tröjor från mitten av åttiotalet, dom hade varit klockrena idag!
Vilka tröjor jag köper är baserat på vilka band jag gillar och kan stå för utåt (hence har jag inga Pet shop boys t-shirts) ,

alternativt ett hyfsat band med grymma tröjor. Nu kan jag inte komma på några jättebra exempel på sådan band just nu men antagligen ligger Saxon nära till hands.

Min, för tillfället, absoluta favorit är en beige Clash med trycket från debutplattans framsida på bröstet och plattans

baksidan på ryggen. En mycket bra fittmagnet och bli bjuden på bira tröja.
Precis som många andra samlare så letar jag efter den heliga graalen som ska fullända min samling. Det har varit olika

föremål för mitt trånande genom åren men just nu så är jag elakt sugen på en vit Blondie-tröja, den skulle göra mig till en fullständig människa på något outgrundligt sätt.
Musik, retrofeeling och originalitet i perfekt symbios!

Åh fan det blev lite längre än vad jag tänkt mig men jag återkommer antagligen med mer i det här ämnet så småningom.
För övrigt för er som undrat vad i helvete Åsa Bodén sysslar med nu för tiden så jobbar hon fortfarande kvar på SMHI i

Norrköping, om ni är för unga för att minnas henne fråga farsan eller morsan!

Rock on!