Johnny Wilde

Kära Anna!

Det här är ett öppet brev till dig som jag verkligen hoppas att du tar till dig!

Jag har med stor glädje följt ditt program under flera säsonger och haft stor behållning av när du tar hand om dom proppmätta med dåliga levnadsvanor.

Det är klart att feta människor ska trimmas i form och få en primär lektion i kostvanor när dom ser ut som ordinära jänkare på semester i Florida, trots att de bara är sig själva och åtnjuter en Calzone med extra ost till lunch varje dag.

Nåja, i bland när det är helg kan tjockisarna unna sig lite extra och peta i sig 12 liter läsk och sex kilo bearnaisesås, samt ett par påsar chips också!

Uppenbarligen så är både du och jag helt överens om att fetma är en folksjukdom som bör utrotas.

Sen om det sker genom spirulina-shots varje morgon eller genom enkel jävlar anamma i stenhård träning är helt oväsentligt!

Jag vill gärna rekommendera den gyllene medelvägen, precis som vanligt när jag uttrycker mig med andra ord!

Jag har egentligen igenting emot dig rent personligen Anna, tvärtom, jag skulle faktiskt tänka mig att göra dig om det inte vore för följande:

Anna, du ränner runt och ylar om folks kroppsliga ålder, som alltid råkar visa sig vara, högre än deras aktuella ålder.

Anna, du ska påtvinga folk folket rent värdelösa fysiska övningar som du själv inte behärskar.

Anna, du berättar för folk (dina klienter) att det de äter är helt värdelös kost och att de kan uppnå ett extremt bättre leverne genom att anamma din exemplariska kostcirkel.

Anna, du plockar in en låtsas beroendeläkare som ställer följande frågor:

1. Har du någonsin ångrat något du gjort under inflytande av alkohol?
2. Har du någonsin haft minnesluckor till följd av ditt alkoholintag?

Nu är poängen med dessa frågor att svarar du ja på en av dessa så är du i riskzonen för att bli alkoholist.

Herre jävlar Anna! Jag var med dig när det handlade enkom att tracka tjockisar, sånt är bara roligt! Men ta mig fan när du har nerverna att ta dig an alkoholen och utpeka den som en fiende till mänskligheten!

Hur jävla körd är du Anna?

På fråga A så svarar jag (och resten av Sverige) : Herregud ja,  vore det inte för alkohol och stängningsdags så hade fruktansvärt många svenska flickor varit oskulder.

På fråga B så svarar jag (och jättemånga förutom ovanstående) definitivt ja.

Jag är möjligtvis nedkrökad och semialkis, men jag är ändå i bättre form än dig Anna!

Lyssna nu vanliga människor, hon som vill berätta för er hur ni ska kunna leva till 100 år och bespottar ert vanliga leverne.

Hon har just fyllt 40 år, ja jag ljuger inte för er!

Anna Skipper är född i januari 1968 och sköter sig enligt sig själv minutiöst.

Ändå ser du ut som en gammal kärring Anna? Pröva lite botox och skit i åtminstone tre paket Marlboro varje dag, så kommer du se sundare ut!

Är du bara snack och en jävligt liten verkstad Anna, rynkorna och fetarslet tyder på det!

Kan du leverera det du säger? Kan du ta en veckas bootcamp med mig, en man som enligt dina mått är alkoholist och dessutom har en extremt dålig kost?

Eller råkar jag falla utanför ramarna bara för att jag tränar mer än vad du gör?

Tracka gärna fetknoppar, fine by me! Men ge fan i att hävda att du är bättre än mig, du kan svepa dina alger-drinkar och gå och kvarta tidigare än Carolina Kluft!

......Men ändå tvingas du inte visa leg på bolaget bara för att du är stenhård i kroppen...............Fyllkärring!

Hur jävla risigt kan det vara egentligen?

Solen blåser på för max, ölen är kyld sen ett tag tillbaka och ett av världens bästa band är i stan! Sa jag kanske inte för ett par månader sen att 2008 skulle bli ett bra år?

Jag har vänta så länge på den här dagen, jag lutar åt att det var en 10 år sen de var och lirade i huvudstaden senast, men å andra sidan så har jag krökat en hel del det senaste decenniet så mitt minne är väl inte att rankas som extremt tillförlitligt.

"You want the best and you got the best, the hottest band in the world.............. KISS" 

Ja, ta mig fan, ikväll står mina barndomshjältar på en scen nära mig igen och jag får gå den här gången till skillnad från den där gången för över 20 år sedan när morsan vägrade låta mig gå eftersom de "verkade så ruskiga" när dom pratade om dom på TV! Tack så jävla mycket för det Sievert Öholm, det var faktiskt på grund av dig som jag skapade min första mulningslista!

Undrar annars hur många gånger vi gick hem till någons källare efter plugget, lyssnade på Kiss och lirade luftgitarr till Detroit Rock City? Det måste ha varit hundratals innan vi började mecka med riktiga guror!

Själv var jag helt urusel men en i hårdrocksgänget blev faktiskt så bra att han numera bor och arbetar som studiomusiker i Los Angeles, tänka vad olika ödets lott kan falla i livets tombola!

Nu är det visserligen inte originaluppsättningen på scen längre, men det är ändå skit samma, när de envisades med att ha med Peter och Ace på presskonferenserna så var det ändå det enda som de gjorde!

Bakom scenen var det ju lik förbannat Eric och Tommy som stod och lirade istället för ringvraken upfront. Sen har de ju bara sminkat över sina nyllen med samma motiv som katten och rymdgubben, men de är säkert grymt sexiga killar ändå!

Jag skulle gärna sitta och skriva hela natten lång men det hinner jag inte, biran är kall och jag har ett gig som väntar på mig och 16000 till J. Bara för att ni ska förstå hur stort det här är för mig så kommer jag, bara för den här saken skull, invadera fiendeland för att ta mig till Ryttarstadion där dom lirar ikväll. Det blir väl till att pissa i någon trappuppgång och nita några pensionärer bara för att miljökompensera resan!

I dag inviger jag sommaren 2008!

När gör du det? Du får i alla fall en present:

Det här med namn är ju för jävla festligt egentligen!

Alla har vi minst ett, oftast fler och ju kändare du blir desto fler kan du lägga dig till med, förnamn efternamn och smeknamn, ja även öknamn för den delen.

Namn är ett universellt system alla över hela jorden använder för att på ett enkelt sätt identifiera oss själva inför andra och hjälpa till att skapa en minnesbild vid mänskliga interaktioner.

Vi använder oss av vårt fulla namn när vi ska vara lite formella och vill särskilja oss från andra med samma tilltalsnamn, det finns ju annars en hel del Maria och John i världen som vi kanske inte alltid vill bli förväxlade med!

Så vida du inte blir megastor för då räcker det oftast med ditt förnamn för att alla ska nicka ett igenkännande aha när det ditt namn nämns i ett sammanhang, typ Tiger, Doyle, Zlatan eller Jenna!

Alla som någonsin lirat på en pokersajt eller joinat en community har ju begåvats med den fantastiska möjligheten att få döpa om sig själv, vilket ger möjligheter att rätta till det där misstaget som föräldrarna gjorde ett par månader efter din födsel. Sen att en del väljer att kalla sig för SrT619 eller någon liknande skum förkortning är ju deras sorgliga ensak!

Enligt rykten så brukar en del unga poker hot-shots tilltala varandra för sina Internet nicks när de möts IRL vid någon penningstinn turnering på Aruba eller något annat sexigt ställe där ovala bord  beklädda med grön filt finns tillgängligt.

Det låter väl något sånt här:

-Tjena SrT619 läget i da'rå?

 - Stabilt som fan JediDestroyer, jag mosade just din polare SuperSanta i en 2k HU på stars!

Vidare finns det ju en hel del personer som bär det av sina föräldrar tilldelade namnet inom pokervärlden också, som jag absolut inte kan ignorera när jag ändå är inne på det här ämnet!

Ta bara en kille vid namn Hoyt Corkins, han måste ju helt enkelt bara vara en briljant spelare med betongpsyke, annars skulle han ju bli söndertrackad av de andra lirarna!

Apropå amerikanska namn, när vi ändå har tagit den avtagsvägen!

Det känns enklast att sparka lite på jänkarnas förnamn istället för någon stackare i tredje världen som råkar heta Ai Fan, Pung, Glenn eller Boffa.

Lite mer PK helt enkelt!

Men dom har ju ändå stundtals något otroligt punschiga namn, framför allt dom som spelar överklassbrats i collegekomedier!

Hur fan är egentligen föräldrar funtade när de döper sin lilla guldklimp och "the future president of the US and A" till Chad, Troy eller min all-time low favorit Ned?

Om dom nu inte skulle nöja sig med ett förnamn så kan dom gärna köra med dubbelnamn exempelvis det jordnära sydstatsnamnet Bobby Ray, ett otyg som vi avskaffade i Sverige någon gång runt 1966 då Jan-Ove föddes eller J-O som han kallas i folkmun. Vilket osökt leder mig vidare till:

Har du pretentioner att bli roadie åt Winger eller att bli en hyfsad strandraggare slash surfare så kan du lugnt tillägna dig ett förnamn som AJ, som står för, japp, det står precis som din framtid helt utan innehåll, utan ditt namn är just äjj-jay. Puckoskalan räcker fan inte till för dom som enbart har ett par initialer som tilltalsnamn, men man måste ju ändå beundra folks ambition att sticka ut i castingen till nästa säsongs upplaga av Big Brother!

När det går åt helvete i dokusåpasvängen så kan man ju alltid krama ut lite kulor genom att göra lite porrfilmer, men då bör du som tjej helst ha ett namn som låter slampigt typ Traci, Staci, Candi, Bambi, Randi, Thandi, Brandi eller annat valfritt som slutar på i, kommer du inte på något sådant namn kan du alltid lägga till efternamnet Lynn, Fax eller Cox (billigt, men det fuckar.....ehh...funkar).

Som kille i den branschen så är det skit samma vad fan du heter, det är ingen jävel som varken bryr sig eller minns dig!

I min enfald så trodde jag att mitt entourage skulle uppskatta en liten avsparksblogg till den allsvenska premiären, men tji fick jag! Uppenbarligen så ansåg de att den var alltför tam och oinspirerande, de bortskämda jävlarna ville ha bättring på den fronten, så jag passade under söndagens sillunch på att skriva ihop ett tal för att uppvigla massorna till fullständig hänförelse.

Nu var ju goda råd dyra eftersom jag inte ville bli dissade igen och därför valde jag att inte återuppfinna hjulet utan förlita mig till en världshistoriens främsta talare - Winston Churchill.

Genom att slänga ihop ett par av hans mest berömda tal så blev resultatet någonting så här:

"I en tid när fotbollen återigen tar sitt grepp över våra liv och godhetens riddare bär svart, står vi inför ett år av kamper i alla väderstreck, vi har tilldelats våra roller i livets kretslopp av en anledning , vi är den sanna fotbollskonstens sista försvarare i ett gytter av långbollar och rumänska tiomanna försvar som ser som uppgift att enbart vara destruktiva!

Vi ska göra bot på dem alla genom att sprida den sanna fotbollsläran  Vi står som sista utpost mot ondskan som florerar runt om i Sverige, om vi misslyckas med vårt uppdrag så kommer hela riket dras ner i den djupa avgrundens tidsålder som vi kallar för icke-AIK.

Utan någon som helst dödsföraktan så kommer vi ta oss an vad som än står oss i mot ur och skur!

Om det så krävs så kommer vi bekämpa er på Örjansvall!

Vi kommer att möta er på RyaVallen!

Vi kommer att skicka våra styrkor till Ullevi.

Vi kommer att stå hårt mot hårt på Idrottsparken både i Norrköping och i Sundsvall!

Vi ska kämpa på Strömvallen!

Vi ska kämpa på Olympia!

Vi ska kämpa på Vångavallen!

Kapitulation är inget alternativ utan vi ska alltid stå sida vid sida tills tidens slut.

Men om så guldglansen från vår sköld varar i tusen år och vårt minne lever genom folksägen tusen år där till.

Så ska allas minnas att just den här säsongen innehöll våra finaste ögonblick! "

Jag var givetvis ordentligt uppumpad vid det här laget och räknade med ett ordentligt bifall från mina trollbundna åhörare när en av kidsen har mage att kläcka ur sig "det där var lite gay!".  

Man kan fan inte vinna jämt!

Men det var jävligt roligt att träffa alla polare på Turpin igen, det är lite som att komma tillbaka till skolan efter ett sommarlov ungefär, förutom att vi inte får några hemläxor längre!

På Bästa plats var allt som vanligt också, Psyko-Sid var där och stod i år bredvid det kända pokerproffset som nu insett att det är roligare att stå och vråla än att sitta och muttra. Brorsan stod på sin vanliga plats och systern min satt på sin nya plats tre rader nedanför.

Matchen i sig var ingen höjdare men Gnaget är som en gammal diesel-merca, vi måste skaka igång först men sen kan rulla hur länge som helst.

För en gångs skull har vintern flytt snabbare än vanligt även om den gjorde ett sista tarvligt dödsryck genom att skicka ner ett par centimeter snö över landet för att försöka lura oss att almanackan har fel!

Det är omöjligt att inte förundras över hur innehållslös tillvaron kan kännas mellan slutet på oktober och början på april varje år? Nu är det visserligen slutet på mars, men tack vare ett gäng faktorer som fler lag och EM-slutspel så drar kung fotboll in i våra liv igen!

Älskade Allsvenska, äntligen möts vi igen min vän.

Det vackra så här precis dagarna innan avspark, är det är nu som vi alla mår som bäst tillsammans. Förväntningarna ligger i luften och oavsett om målbilden säger guld eller nytt kontrakt så är mitt lag just nu oslagbart och alla känslor enbart av positiv karaktär. Var i tabellen jag tror att de älskade hamnar är väl ganska uppenbart, i år går vi för att ta hem pokalen till huset Lennart byggde!

Jag vet likväl som du att allsvenskan är, efter internationella mått, en undermålig serie med lågt underhållningsvärde utfört i ett snigeltempo. Men det spelar liksom ingen roll för oss, jag skiter fullständigt lika mycket i den ungerska ligan som premier league, dom berör inte mig för fem öre. Lika illa är de som ränner runt och supportrar fler lag än sitt "riktiga" är fan inte mycket att hänga i julgran som människor! Akta er för dom tjejer, dessa herrar har kraftiga anlag för bigami, vänsterprassel och att tycka att grannens barn är lika vackra som era egna.

För mycket urvattning av kärlek gör att smaken fullständig försvinner och värdet reduceras till en glimt i en främlings ögon en sen fredagskväll nära stängningsdags!

Allt kommer, för mig, ner till passionen och en förbehållslös kärlekshistoria som de bästa manusförfattare aldrig kan återskapa (och de har sannerligen försökt) eller ens knappt kunna iklädas ord för den oinsatte.

Jag inser att jag inte är den lättaste människan att ha och göra med de sista 48 timmarna, precis som innan en fight så har jag redan börjat vanka av och an som ett lejon i bur och humöret går lite upp och ner lite mensaktigt.

För att hålla nervtrådarna i schack så blir det ett hyfsat hårt träningspass i kväll, för att imorgon följa upp det ett riktigt monsterpass med 12-15 km löpning och en timme i gymmet. Sen har jag lovat bort mina tjänster till en polare för att fixa lite i hans badrum, allt för att distrahera mig från dagen D.

Min uppladdning har redan börjat och kommer nu att stegras fram till söndagsmorgonen då jag möter upp mitt gäng kl. 9.00 för en sill och snaps brunch hemma hos Tysken med tillhörande sång och flagghissning för att senare dra ner till, ja just det Turpin pub!

Ett par snabba bira, sen är det bara att inta Mjällbyborgs bästa platser på östra övre och slå sig ner för att på börja en sju månader lång känslomässig bergochdalbana.

Gräset är klippt, bollen är rund, matchen varar i 90 minuter och vi tar en match i taget.............

Skitsnack men ändå, mitt svarta hjärta har väntat och längtat så länge.

Äntligen!

Hjältar - Elvis has left the building

Den sorgsna blå blicken var ändå alltid full av liv och kärlek. Det var genom hans liv och kärlek vi lärde känna honom men det är med sorg vi saknar honom.

Om nu Gud har en plan för oss alla så visade han på en hård oförsonlig sida hos sig själv när han kallade hem två av historiens mest idoliserad människor allt för tidigt, den ena var hans son Jesus den andra var Elvis Aron Presley 1935 - 1977.

Låt oss göra en sak klar från början, jag älskar Elvis, jag dyrkar marken han har gått på, varenda ton han sjungit! Allting jag skriver här är en oerhört subjektiv betraktelse, det här är för dig......Elvis min vän!

Som många andra unga grabbar började jag lyssna på Elvis redan som barn, men den Elvis jag hörde som nioårig pojke var dock inte det som skulle bli mitt livs stora musikaliska kärlek. Vad jag då hörde var en simpel rockabilly á la Jailhouse Rock och Blue suede shoes! Under den perioden konkurrerade min hjälte med sådan mediokra artister som Tommy Steele och Del Shannon, vilka jävla referens objekt va?

Efter en kraftigt värdelös filmkarriär så var Elvis musikkarriär så gott som stendöd, en timme innan han gjorde sin "Comeback special '68" i Las Vegas så gick han ut från studion via en sidodörr, rakt ut på strippen. Han stod i full scenutstyrsel på trottoaren och ingen la ens märke till honom! Så lågt hade han sjunkit på stjärnhimlen! Tiderna var dock på väg att ändras. Generellt sett delas Elvis fans upp i dem som gillade honom före 1968 och dom som gillade han efter 68, ja allting dividerades med den dagen då "Comeback special '68" spelades in enligt gängse Elvis terminologi! Min egen definition av när jag slutade gilla Elvis och istället började älska Elvis är enklare än så - "If I can dream"!

När en av de bästa sångarna genom tiderna vet att hela hans framtid som artist står på spel och måste ge allt i en tv-show iförd en bländande vit kostym, då gott folk skapas det magi som ingen, jag menar verkligen ingen, ens kan drömma om att återskapa! Han visste hur viktigt det framträdandet är för hans karriärs framtida existens, han visste att han hade en kanonlåt som passade honom som handsken, nu fanns det inget utrymme för några halvmesyrer, drygt två minuter in i låten så känner han själv att han satt den perfekt och sjunger resten av låten med tårar i sina ögon, fullständigt magnifikt!
 

Elvis valde att gå sina egna vägar tidigt i livet men ändå valde han att alltid högakta sina närmaste med lojalitet, respekt och generositet med både sin kärlek och sina mer materiella utsvävningar. Hans problem var inte att folket älskade honom så otroligt förbehållslöst, Elvis problem var att kände att han inte kunde ge tillräckligt mycket kärlek tillbaka. Det var detta som gjorde att hans självförstörelse ökade i samma takt som hans popularitet sköt i höjden.

"As a person, he was wonderful. He really was a great person. He was full of life. He had a great sense of humor. Very talented, of course, but very caring to his parents. There was a very endearing quality about Elvis."  - Priscilla Presley

Elvis skapade varken någon ny omdanande musik eller uppfann någon ny publik, det enda han gjorde var att sjunga från sitt hjärta för att han älskade att glädja andra människor.

Jag lyssnar inte så ofta på Elvis (och jag skulle aldrig se en film med honom av ren jävla princip), men ibland så kan jag gå in i en Elvis fas och bara lyssna på hans musik under ett par veckor och återupptäcka hans fantastiska musikkatalog.

"You have no idea how great he is, really you don't. You have no comprehension - it's absolutely impossible. I can't tell you why he's so great, but he is. He's sensational."
Phil Spector

Du var ingen stor skådis, du var visserligen en fantastiskt bra sångare och en underbar människa! Men ditt största arv till mänskligheten kommer ändå att vara att du byggde broar! Broar mellan raser, åldrar, kön, nationer, kontinenter och generationer. Allt detta gjorde du utan avsikt att göra just det, du ville ju bara sjunga, men du skapade en bättre värld för många andra. Just därför kommer jag och miljontals andra människor över hela världen alltid älska dig för det du gjorde och fortfarande gör!

Jag var för ung själv för att minnas den där augustidagen för exakt 30 års sedan, men många jag pratat med har alla ett klart minne av vad de gjorde just då och var de befann sig. Jag alltid varit anhängare av konspirationsteorier, såsom att Elvis faktiskt lever någonstans undangömd från världen i lugn och ro. Men nu är även jag beredd att släppa taget och omfamna verkligheten!

"Hade det funnits någon rättvisa i världen så hade Elvis levat och alla Elvis imitatörer varit döda!" - Johnny Carson

Farväl Elvis min vän, jag hoppas du har det bra där du är nu! Jag saknar dig innerligt och kommer alltid att göra det, träd tillåts aldrig växa till himlen och du fick aldrig chansen att växa dig så stor som din myt skulle komma att bli efter din död! Fan Gud, kunde du inte tagit hem Tommy Steele istället?

Jag skulle gärna komma på något intelligent och vackert att avrunda allt med, men lyckligtvis så var Elvis egna livsfilosofiska ord betydligt bättre än mina:

"You only pass through this life once; you don't come back for an encore."

Det är väl ingen smärre överdrift att påstå att världen har förändrats de senaste decennierna och när det förändras i det stora perspektivet så förändras även saker i mikroperspektivet.

Ta bara det här med fritidsintressen. Nu mer så ägnar jag all min lediga tid efter jobb och träning till att lira Guitar Hero, tidigare lirade jag även poker men nu är det bara GH som gäller!

Har du tid tre minuter?

Häng nu med mig på en promenad längs minnenas allé................

För alltför många månvarv sedan när jag knappt var ett par floppar hög och lika ung som ett par i fyror eller femmor så var top of the line hightech ett Atari 2600 och en betamax videobandspelare där man kunde kolla på Charles Bronson filmer av risig kvalitet.

Vi kids fick istället begagna oss av vår fantasi när det gällde att komma på nya sätt att fördriva fritiden tillsammans.

Jag har jävligt svårt att tro att dagens ungdom fortfarande leker sparka burken eller röda-vita rosen på eftermiddagarna, men det var det vi ägnade oss åt!

En annan höjdare då när sjuttiotalet precis blivit åttiotal var att byta filmisar med varandra, det var grymt att få ihop hela serier från en viss grupp eller popstjärna, hur exakt växelkurserna förbehöll sig minns jag inte riktigt, men märkligt nog så låg all kort med Kiss på väldigt långt ner på byteshierarkin och ABBA i toppen av näringskedjan, snacka om att jag kunde göra  klipp när jag ett par månader senare insåg att Kiss var nöten lite före alla andra!

Filmisarna fick dock bara spela andrafiolen på skolgården, för under den snöfria perioden så härskade allt som oftast kulspelet allena  på asfaltsplanen och i sandlådan.

De vanligaste spelformerna var grop, "ställa upp" och krocket. För att översätta det hela till pokerspråk så var grop typ STT med bara ett par spelare som gjorde upp och "ställa upp" var som en MTT där en spelare ställde upp en värdefull kula som de andra försökte pricka från ett fastställt avstånd beroende på kulans värde, medan krocket var som en HU-match där man valde spelkule-typ  och sedan försökte träffa motståndarens kula.

Eftersom jag alltid har varit grymt pricksäker när det kommer till att kasta projektiler med precision så var krocket min specialdisciplin, det gällde bara att hitta någon sucker som var villig att donera någon värdefull kula till mig ovetandes om att jag hade en kastarm jämvärdig Joe Montanas.

Kulornas värdestegring såg ungefär ut så här: längst ner hade vi fotsoldaterna i skepnad av de vanliga stenkulorna tätt följt av glaskulorna med något krimskrams inuti.

Lite coolare för oss småttingar var porslins kulor "porschar", och små dankar. Lika för alla kul typer var att ju större kulan var desto högre var dess värde på marknaden, kungen bland spelkulorna var ojämförligen Jumbomånen, denna skolgårdarnas Moby Dick!

Den skulle vara stor som en pingisboll och helt klar utan några missfärgningar inuti för att nå allas beundran, de helt transparenta var billigast och ju starkare färg desto mer ökade värdet, den heliga gralen var att finna en röd jumbomåne!

När väl en av de hett eftertraktade pjäserna dök upp på marknaden så var det garanterat säljarens marknad, det kunde ofta sluta med budgivning och öppen auktion för att köparen skulle få jumbomånen i sin besittning.

Det hände väl vid mer än ett tillfälle att någon spoling lämnade hemmet med hela sin kulsamling i en ryggsäck för att återvända med en enda jumbomåne i fickan, dock hysteriskt lycklig över att bära vetskapen om att han skulle bli kommande veckas kung på den asfaltskvadrat som utgjorde vår skolgård!

När jag sedan upptäckte att mormor hade ett par virkade borddukstyngder som innehöll varsin gigantisk genomskinlig glaskula så fick mormor snällt ta emot ett par nya egenhändigt tillverkade tyngder i utbyte mot dyrgriparna och jag fick i gengäld tidigt uppleva frukterna av marknadsekonomins fördelar.

Nåja, vad i helvete har då det här med poker att göra? Ingenting faktiskt, det enda som egentligen behövs vid pokerbordet är ju ett par dankar av stål!